Bandskarvarna har stor betydelse för slipbandens prestanda. Skarvarna måste vara lika starka som själva slipmaterialet och får inte vara för tjocka eller för tunna. Det är också viktigt att bandet har rätt form och dimension.

Bandskarvstyper

A-skarv

A-skarv används främst för slipband av papper och är en överlappsskarv utan kompensering på sandsidan, alltså utan avbrott i ströningen. Med A-skarven har bandet en jämn styrka, även vid skarven, vilket resulterar i en jämn slipyta utan slagmärken från skarven.

B-skarv

B-skarv är den vanligaste skarvtypen för band med dukrygg. Det är en överlappande skarv med kompensering på sandsidan. Det innebär att skarvområdet är fritt från slipmaterial, vilket tillåter duken att överlappas omlott utan att skarvområdet blir tjockare än resten av bandet. B-skarven passar även särskilda pappersprodukter, såsom Mirka Ultimax.

T-skarv

T-skarv används vanligen för små band med tygrygg, som kräver styrka och flexibilitet. T-skarven är skuren rakt genom bandet och fastsatt med tejp på bandets ryggsida, vilket innebär att det inte finns någon överlappning.

TS-skarv

Det som skiljer TS-skarven från T-skarven, är sättet skarvens ändar är skurna. Genom att använda TS-skarv kan T-skarvens eventuella gångjärnseffekt undvikas. TS-skarv används vanligen för medelgrova korn med dukrygg, med kan också användas för band med pappersrygg.

TT-skarv

TT-skarv är en specialskarv där tejpen är fäst på sandsidan av bandet, vilket gör bandet lämpligt för profilslipning med slipsko.