Bandskarvarna har stor betydelse för slipbandens prestanda. Skarvarna måste vara lika starka som själva slipmaterialet och får inte vara för tjocka eller för tunna. Det är också viktigt att bandet har rätt form och dimension.

Bandskarvstyper

A-skarv

A-skarv används oftast vid slipband av papper och är en överlappsskarv utan kompensering på sandsidan, det vill säga utan avbrott i ströningen. Den ger ett jämntjockt slipband, även i skarven. Man undviker därmed slagmärken från skarven och slipytan blir jämn.

B-skarv

B-skarv är en vanlig skarvtyp för slipband med dukrygg. Det är en överlappningsskarv med kompensering på sandsidan. Det innebär att skarvområdet är fritt från slipmaterial, för att varpen ska kunna överlappas omlott utan att skarvstället blir tjockare än bandet i övrigt. B-skarven passar också bra för olika pappersprodukter, till exempel Mirka Ultimax.

T-skarv

T-skarven används ofta till små band med dukrygg som kräver styrka och flexibilitet. Skarven är skuren genom slipbandet, utan överlappning, och tejpas på bandets ryggsida.

TS-skarv

En TS-skarv påminner om en T-skarv, men skarvändarna är inte skurna på samma sätt. Med en TS-skarv undviker man den gångjärnseffekt som en T-skarv kan medföra. Den här skarvtypen lämpar sig bäst för medelgrova korn och är vanligast på band med dukrygg, men kan också förekomma på band med pappersrygg.

TT-skarv

Detta är en specialskarv, där tejpen appliceras från sandsidan. Den lämpar sig bäst för profilslipning med slipsko.